Hanteras varligt
Tror att känslan att försöka sätta ord på andra känslor ledde mig tillbaka till bloggen.
Det svämmar över på insidan och måste ventileras och rensas.
Så efter 1 1/2 år och sedan ett återfall på 6 månader senare så bröt jag mig ur den onda cirkeln av att vara någon annan till lags. Av att vara där när rockstjärnan ville eller behövde. Jag slutade slutligen upp med att försöka laga honom och insåg att det enda jag behövde laga var mig själv.
Nu efteråt då man står över det färdiglagda pusslet, och ser hur jävla många pusselbitar som inte passade in, som man liksom tryckte dit för att få dom att passa, det är då man ser hur fucked up det var.
Utan dom som stod starka och reste mig när jag bara ville vara kvar i det där ekorrhjulet hade det aldrig gått.
Ni är så vackra mina vänner.
Kan inte räkna timmar eller sms som Benjamin syrsa stått ut med min klagosång, gett mig råd bara för att nästa dag höra att jag var tillbaks i huset igen.
Vilken idiot jag vart. Jag säger att jag slösat tid. Han vänder på det och säger att jag istället har lärt mig. Ny erfarenhet och att jag nu vet bättre.
Han gör mig stark. Fina människa.
Jag vet att jag är starkare och vet bättre nu. Men som en bieffekt av min dåliga vana så har min tillit för andra försvunnit. Men jag jobbar på det. Jag blir bättre på att lita på ord.
Försöker dock alltid lista ut om det är baktankar bakom vackra ord , försöker syna bluffen.
Men som sagt jag jobbar på att bli bättre.
Musik på det .
