rätt.
Något bra måste jag gjort, för hur annars hittade han sig in i mitt liv.
Aldrig har någon behandlat mig eller barnen så bra, eller fått oss att må så bra.
Allting jag tidigare trodde jag visste om Kärlek måste varit lite på låtsas eller halvhjärtade försök till kärlek.
Det är först nu jag tycker mig känna att, ja fan, det måste vara såhär det ska kännas på riktigt.
Det måste vara det här som dom som hittat rätt känner.
Jag vill inte veta annat än det här.
Ärligt talat så kan inte hårda ord från andra, som inte vet vad det är han får mig känna, såra.
Sopar det under mattan,slår dövörat till och tänker bara att det inte kan kännas mera rätt.
jodåsåatte.
Helgen som gick bjöd på skratt o galej o götet.
Trots fint sällskap de senaste dagarna så har känslorna stormat vilt.
Mammahjärat har fått tagit smällar och tårkanalerna har svämmat över av hårda oförtjänta ord.
Tydligen kan vissa sjunka hur lågt som helst och inte bry sig om hur mycket ord verkligen kan såra.
Jag ifrågasätter mig själv om han som kastar sten i glashus har rätt,men innerst inne vet jag ju att han har så jävla fel gällande det han säger.
Men det gör ont ändå. Kanske för att jag faktiskt gör så gott jag kan och vet att han har så fel.
Även andra delar av hjärtat har fått sig törnar och jag blir bara trött på mig själv.
Hjärnspöken tittar fram och det grönögda monstret kallat svartsjuka och osäkerhet visar sin fula sida.
Som sagt blir trött på mig själv.
Men antar att när man tycker så mycket om någon och känner att man hittat rätt så blir man nästan rädd för de känslorna och ja,lite taggig mot andra.
Antar att tidigare erfarenheter satt sina spår och jag vet att jag har mer bagage än andra, bagage gjort av små fina barn men ändå.
Tänker dock stoppa alla hjärnspöken och andra fula känslor nån annanstans för att bara njuta av det fina istället.
Det är ju ändå dom som räknas.
då biter vi ihop lite mer.
Men ja, det vore ändå skönt om det kunde vara lite lättare. Just saying.
visar världen fulfingret
Jodå, vissa dagar får man det.
Dagra då vissa saker på jobbet träffar rätt in i hjärtat och lite för nära en själv och man saknar sin lillebror och det stockar sig i halsen, och man försöker vara jobbprffsig trots att man egentligen har lust att låsa in sig på toan o böla en stund:P
Eller då det är för mycket månad kvar i slutet av pengarna och man känner att oavsett hur många jobbpass man tackar ja till så tjänar det inte ett skit till för det är just nu ett ekorrhjul av dåligt flow av mer utgifter än inkomst.
Lite av allt gör att det just nu blåser mer motvind än medvind.
Det är okej att gå hem till sin mor och bryta ihop, eller hellre gömma sig med ett paket glass i soffan än att gå och träna.Världen får se fulfingret oftare än tummen upp nu.
Tackolov för alla fina människor runt om. Dom som håller en flytande när även världen visar sin fulaste sida.
