När man kan skratta åt att man gråtit.
Jag o vitamin pratar om hur vi gråtit i dagar.
Hur påsarna under ögonen växte och hur det där onda växte.Och så skrattar vi.
Skrattar åt stora tunga påsar under ögonen,
åt viljan att bockera dörren för denna någon som rivit upp ett sår som är svårläkt, åt hur mycket man har älskat. Jag skrattar så jag får tårar i ögonen åt hur patetiskt det verkar vara i dagsläget och hur det då var att världen slutade fungera.
Vi inser att livet går vidare, att finns det en finns det flera, att det blir vackert igen.
Inser att det måste få ta tid .och att tiden inte läker ALLA sår .
Och jag ber om ursäkt för EMO bilden.
ville bara markera liksom va jag pratar om.
Kommentarer
Trackback
