om känslomässig trasighet.
Han öser komplimanger och kärleksprat över hela mig. Som att stå i spöregn.
Och jag hör men tar på mig regnkappa, fram med paraply och helst in under tak .För att bygga skydd.
För att inte hamna i en zon där man plockar ned skydd o sen blir sårad igen.
Och han påpekar titt o tätt, troligtvis omedvetet att , att han önskar jag kunde öppna mig mer.
Och jag vill och när jag gör det , också försöker skapa spöregn så lyckas jag sällan och tycker mest det liknar ett litet duggande sommaregn jämfört med hans oändliga förråd av kärleksord.
Jag vill tro att jag kommer bli bra och hel.
Och att jag kommer kunna ta åt mig av hur han rör vid mitt hjärta. Vill tro att någongång kommer han nå ändå fram och jag kommer sluta försöka skydda mig och bara lita på att det här på riktigt.
Och jag hör men tar på mig regnkappa, fram med paraply och helst in under tak .För att bygga skydd.
För att inte hamna i en zon där man plockar ned skydd o sen blir sårad igen.
Och han påpekar titt o tätt, troligtvis omedvetet att , att han önskar jag kunde öppna mig mer.
Och jag vill och när jag gör det , också försöker skapa spöregn så lyckas jag sällan och tycker mest det liknar ett litet duggande sommaregn jämfört med hans oändliga förråd av kärleksord.
Jag vill tro att jag kommer bli bra och hel.
Och att jag kommer kunna ta åt mig av hur han rör vid mitt hjärta. Vill tro att någongång kommer han nå ändå fram och jag kommer sluta försöka skydda mig och bara lita på att det här på riktigt.
Kommentarer
Postat av: Fredrik
Fint skrivet.. <3
Trackback
