Dance Sing Love Live

Helgen som gick bjöd på skratt o galej o götet.

Trots fint sällskap de senaste dagarna så har känslorna stormat vilt.

Mammahjärat har fått tagit smällar och tårkanalerna har svämmat över av hårda oförtjänta ord.

Tydligen kan vissa sjunka hur lågt som helst och inte bry sig om hur mycket ord verkligen kan såra.

Jag ifrågasätter mig själv om han som kastar sten i glashus har rätt,men innerst inne vet jag ju att han har så jävla fel gällande det han säger.

Men det gör ont ändå. Kanske för att jag faktiskt gör så gott jag kan och vet att han har så fel.

 

Även andra delar av hjärtat har fått sig törnar och jag blir bara trött på mig själv.

Hjärnspöken tittar fram och det grönögda monstret kallat svartsjuka och osäkerhet visar sin fula sida.

Som sagt blir trött på mig själv.

Men antar att när man tycker så mycket om någon och känner att man hittat rätt så blir man nästan rädd för de känslorna och ja,lite taggig mot andra.

Antar att tidigare erfarenheter satt sina spår och jag vet att jag har mer bagage än andra, bagage gjort av små fina barn men ändå.

 

Tänker dock stoppa alla hjärnspöken och andra fula känslor nån annanstans för att bara njuta av det fina istället.

Det är ju ändå dom som räknas.