Dom som är nåt.
När jag skilde mig , nu snart 4 år sedan, så hade jag någon att falla på.
Han va yngre,lammkött, och han fanns där så jag slapp känna efter hur det kändes egentligen.
Men givetvis var det där bara en rebound, eller en väg ut. En ursäkt .
Även det tog slut och när det tog slut så föll jag utan nån att falla på.
Sorgen från mitt misslyckade äktenskap kom över mig och jag i princip gav upp allt som man bör göra.
Maten bestod av kaffe o cigaretter. Räkningar kom och lades på hög,oöppnade i nån låda, och ja, jag var nog mer kolli än levande.
Jag minns dagen då hon kom hem till mig. Tittade på mig, och undrade "vad fan jag höll på med".
Hon satte på kaffe, öppnade alla räkningar,såg till att dom betalades,såg till att allt annat styrdes upp . sen lagade hon mat till mig, Hon väckte mig från dvalan jag valt att vara i de senaste veckorna som passerat.
Med sitt "Nu får du för fan skärpa till dej, du är bättre än det här"- mantra så pusslade hon i hop mig.
En del vänner vet man bara vart man har. Man vet att dom går genom eld och man vet att det är dom som hjälper dej upp när du träffat botten.
Man behöver människor runt sig som är så. Dom som är nåt när det är helt åt helvete och när dom man trott skulle vara där, väljer att visa sina rätta sidor, eller väljer vara där då det bara är roligt och soligt.
Oavsett vilken sorts förhållande man har, vänskap eller kärlek, vill man ha någon som står ut med dina värsta sidor, håller huvudet vid ytan när du bara vill sluta simma, som får dej skratta så du gråter och låter dej gråta när det behövs. Någon som pallar trycket för både stormvind och solsken.
Man ska välja med omsorg. Behålla dom som står starka. Dom som går ,låt dom gå.
Som det är nu, oavsett relationsstatus,vän eller kärleken, så är jag så lycklig att ha såna människor runt mig som jag tycker så mycket om.
Det är ju dom som är mitt klister genom allt.
Fina människor.
Kommentarer
Trackback
