Egna barn och andras ungar
Dag 1.
Stormamman är och hälsar på med alla sina vildar.
Mina vildar och hennes vildar leker.
Hennes minsta fyller snart 1 och är sådär sockersöt som bara 1 åringar kan vara. skitglad för allt.
Verkligen allt , lådor med påsar till burkar med färgglada lock.Allt.
Underbara ljuvliga unge.
Och visst svider det lite i mamma hjärtat och ett sug skapas i bebistarmen efter en liiiiten till.
Jag menar, dom är ju så små och söta. Glada och bekymmerslösa.
Dag 2.
Lillherket tar med kompis hem från dagis. Två sjövilda 5 åringar, fulla av bus och till mitt ogillande, ett och annat svärord. Dagen i sin helhet består av för lite respekt,för höga ljud, för lite lyssnande,och stor irritation.
Från min sida då. Dom hade nog bara roligt:p
Så efter upprepade försök till nån form av lydnad, suckar jag och mättar bebistarmssug med 3 koppar kaffe och 2 alvedon.
Bebisar är mysigt. Och jag har alltid velat haft tre.
Men kanske jag just nu bara har just det, bebissug och inte barnsug?
Leker ändå med tanken och tycker nog ändå tre är ett bra tal .
Sen är det ju såklart skillnad på ens egna barn och andras ungar :)
Man har nog mer tålamod med sina egna barn. Kanske. Okej, ibland .
Kommentarer
Trackback
