om saknaden
När jag var 18 fyllda så flyttade jag hemifrån, lämnade bråken, alkoholen och det där.
Men iomed det så lämnade jag honom också.
Det var inte fören flera år senare som han en gång , på fyllan, berättade att han tyckt att jag övergett honom,
Att jag lämnade honom efter och ensam. Kvar i det där jobbiga.
Efter det samtalet blev vi nära varandra.
Dagar som dessa saknar jag min lillebror så mycket att det värker.
Vi kan inte ringa varandra längre när vi vill.
Inte prata om vanliga saker. Jag får inte träffa honom när jag vill.
Jag får inte krama min lilla lillebror när jag vet att han mår dåligt.
Bakom tunga murar sitter han och där ska han sitta närmaste 7 åren.
Det går inte att sätta ord på saknaden av honom.
Eller hur jag innan tog för givet att han alltid kommer vara i närheten.
Av året som gått har jag lärt mig att inte ta någon för givet.
Men det är som det är och vi gör alla det bästa vi kan för att acceptera situationen som den är.
vänja oss vid en gång varannan månad besök och telefonsamtal på söndagar.
Men helvete, vad jag saknar dej min lillebror idag.
Kommentarer
Trackback
