när man vet att det är värt väntan.
Stressa in i saker.
Alltid gjort.
För oh yes det känns ju så fantastiskt just då och man vill att hela världen ska veta det. Här o nu. Alla ska höra.
Sen blir det ju oftast pannkaka av allt.
Jag slängde två år av mitt liv på att stressa in i något, att skynda långsamt fanns inte.
Men det känns annorlunda nu. Som om det är värt all väntan. som om jag tillomed väntat på detta längre än det pågått. Det har väntat på rätt tillfälle och baskemig, det är så värt det.
småsteg och försiktighet. Trygghet på ett sätt jag inte kännt förut.
Trots kliandet i fingrarna och rastlösheten, trots hur hjärtat bara vill explodera vissa dagar, intalar jag mig att det är värt det, värt väntan.
Kommentarer
Trackback
